Mai-Britt Søndberg var bara 11 när hon fick sitt första jobb, att packa värmeljus på en fabrik. Hennes sommarminnen handlar om själsdödande upprepning, att slå in saker i plast, men även om stolthet över att få ett lönekuvert som hon tjänat ihop helt själv. "Jag fick sällan några nya kläder eftersom vi helt enkelt inte hade råd med det. Så jag fick ta hand om mig själv."
Mai-Britt växte upp i en arbetarfamilj på danska ön Fyn, som annars är mest känd som födelseplatsen för författaren Hans Christian Andersen. Hon såg på arbetet som ett sätt att komma därifrån, och inte som sitt liv. "Jag ville inte stanna kvar i hembygden och göra som man alltid har gjort."
Ljuspackandet var det första jobbet i en lång rad av helgjobb, som att dela ut tidningar, svettas över grillgaller och börja som lärlingssmed. Hon lånade ständigt ut pengar till sina äldre bröder, och lade på ränta så att hon också tjänade en hacka. Alla lärlingstimmar som gick åt att böja metall vid en glödhet ässja gav snart resultat och hon blev den första i familjen som gick på universitet och lämnade Fyn.
Det har gett utdelning. I dag är hon 500 mil från hembygden, i Egyptens huvudstad Kairo, där hon jobbar på ett otroligt ambitiöst energiprojekt. Här uppförs tre nya kraftverk, två längs med Nilen, det tredje i landets ännu inte byggda nya huvudstad. Projektet kommer att förvandla Egyptens energiförsörjning och öka den med 50 procent. Det är tillräckligt med el för att förse 16 miljoner hem med ström. Arbetet är livsviktigt, för Kairo har världens snabbast växande befolkning som beräknas ha ökat med en halv miljon enbart under 2017. Mai-Britts uppgift är att hitta arbetskraft till de tre kraftverken, och hon har rekryterat ett stort antal av de 23 000 nya medarbetare som jobbar där.
Att människor kommer från hela världen är kanske det som Mai-Britt uppskattar mest med jobbet. "Jag har alltid varit intresserad av människors berättelser", säger Mai-Britt. Som barn ville hon bli journalist, för att "ge en röst till mindre kända berättelser". I dag är det just att lyssna till människors berättelser som upptar en stor del av hennes arbetsdag. Det kan handla om att lyssna över några öl en kväll på campingplatsen vid Burullus, en sjö med bräckt vatten 150 km längs med kusten från Alexandria, eller att ta emot arbetssökanden på hennes kontor i Nya Kairo. Människor kommer till Mai-Britt när de behöver få något gjort. "Min mamma har alltid sagt att jag känner med dem som är i underläge."
Hon är tydlig med att hon även inkluderar sig själv bland människor i underläge. Deras hårda arbete har tagit dem till nya platser. Det är något som binder samman många av dem som arbetar på detta jätteprojekt, som är så stort att det förändrar liv – både för egyptiska medborgare och nyanlända som tvingas lära sig arabiska och snabbt anpassa sig till ett nytt liv. "I mitt hemland måste vi följa regler", säger Mai-Britt, "men här är det mer kaotiskt". I början förknippade hon kaoset med oordning, men gradvis har hon känt hur en mer avslappnad inställning har smugit sig in i sitt eget sätt att arbeta.
Jag vill inte åka hem, men säg inte det till mina kollegor därhemma! De frågar hela tiden när jag tänker komma hem ...Mai-Britt Soendberg
Att lära sig att inte bli upprörd över småsaker har varit en viktig lärdom för Mai-Britt. Hon är kvinnan med en extrem drivkraft. När hon började spela kanotpolo var det mest för att ha kul. Inom ett år deltog hon i VM med sitt landslag. Men när hon i trettioårsåldern hamnade på sjukhus efter ett stort projekt började hon lyssna på sin kropp och vara mer ärlig mot sig själv: "Stress är inte värt det", säger Mai-Britt. "Jag behöver helt enkelt tid för återhämtning."
I det avseendet passar livet i Egypten henne. Bara det att bo på en annorlunda plats ger henne energi. Hemma i Danmark kan hon inte köpa färsk mango från fruktträden på vägen till arbetet eller på helgerna paddla kanot med sin familj på världens längsta flod. Mai-Britt erkänner att hon saknar Danmarks cykelkultur, men hon mår bättre i den nordafrikanska värmen. Hon är en stark förespråkare av solens återuppbyggande kraft, så hon lät flyga in sin mor för att få D-vitamin och vila efter en stor operation. "Det är mörkt under en så lång tid i Danmark att det kan bli deprimerande. Och sedan hon kom hit har hon förändrats helt." Kommer Mai-Britt att återvända hem när hennes kontrakt går ut nästa år? "Jag vill inte åka tillbaka", säger hon utan att tveka. "Men säg inte det till mina kollegor. De frågar hela tiden när jag tänker komma hem …"
